John "Bill" Pettersson

Bill Pettersson var Skånes första stora fotbollsledare.

John "Bill" Pettersson blev HIF:s ordförande 1908. Han byggde upp HIF till Skånes första storlag. Han var HIF:s ordförande fram till sin död 1951.Under dessa år tog HIF flera allsvenska medaljer, bland annat fem guld, åren 1929, 1930, 1933, 1934 och "the double" 1941. I HIF:s 50-års jubileumsskrift kan man se en poängtabell över allsvenska medaljer sedan seriens start 1924, HIF låg på första plats (1957) med 56 poäng, på andraplats låg IFK Norrköping med 47 poäng.

Bills gärning för Svensk och Skånsk fotboll är beundransvärd. Han var initiativtagare till Allsvenskan 1924, Svenska Seriens första ordförande 1928 (Svensk Elitfotboll sedan 1952), Styrelseledamot i Svenska Fotbollsförbundet 1917-1950, satt i Skånesboll (Skånska fotbollsförbundet) första styrelse och satt där till sin död 1951, UK-chef för svenska landslaget 1921-36.

Det sägs att Bill ska haft ett strävt yttre men ett hjärta av guld. Han ska ha haft en frodig humor och spred en gammeldags trevnad runt sig. Något typsikt för Bill var att ständigt ha en cigarr i munnen.

HIF-legendaren Harry Lundahl menade att precis som MFF:s hövding Eric Persson har en staty utanför sin idrottsplats så skulle Bill Pettersson ha en utanför sin idrottsplats. Detta saknas ännu, men hoppas att det blir verklighet en dag.

Efter Bills bortgång 1951 skrev signaturen K. E. J. på Expressen följande:"Fotbollen var Bill Petterssons liv, och han offrade också hela sitt liv för fotbollen. Hans trygga, resliga gestalt, hans frodiga skånska humor, hans alltid tungt vägande inlägg i debatten och hans obligatoriska cigarr, hörde på något märkligt sätt till tavlan, och hans namn och hans insats kommer också i alla tider att ha sin givna hedersplats i den svenska fotbollens historiebok. Bill är en av de få, som är dömda att bli legend".

Från ett tal av HIF:s vice ordförande på Olympia söndagen den 14:de Oktober 1951 då flaggorna vajade på halv stång:"Bill var för HIF den uppoffrande och entusiastiske förkämpen under genombrottsåren, den kraftfulle och kloke ledaren under rika guldår och förblev, även då hälsa och krafter sviktade, trofast kvar och satte på ett sätt, som var honom eget, och med en hängivenhet, som var hans signum, sin mannagärnings livslinje - att ge sitt bästa och sitt sista åt HIF."

Text: Philip Frank