Harry Lundahl
Harry
Lundahl - centern, tränaren, UK-chefen och journalisten Harry Lundahl föddes år
1905 i Helsingborg. Precis som flera andra duktiga fotbollspelare växte Harry
upp i Raus Plantering. Planteringen är en gammal stadsdel i Helsingborg, en
känd arbetar-stadsdel, med närhet till industri och hamn.Tolv år gammal bildade Harry där tillsammans med några kamrater Bollklubben
Drott. Han spelade i Drott fram tills 1926 då han drog på sig den röda
HIF-tröjan.
Harrys uppdrag var att ersätta HIF:s målkung Otto "Petter" Malm, en tung
uppgift som han lyckades med.
Redan under sin första säsong på Olympia 1926/27 gjorde han 22 mål och blev 2:a
i Allsvenska skytteligan. Säsongen 1927/28 blev han åter 2:a i skytteligan.1928 mötte HIF självaste Arsenal F.C på Olympia, en match Arsenal vann med 3-2.
Londonklubbens manager Herbert Chapman blev så imponerad av Harry att han bjöd
över centern till Highbury för provträning. Efter en månads träning i London
blev Harry erbjuden ett proffskontrakt. Chapmans tanke hade varit att placera
Harry som center mellan dom senare legendariska inrarna Alex James och David
Jack. Harry fick slutligen tacka nej till erbjudandet eftersom hans far tyckte
att fotbollsbranschen i England kändes alltför riskabel.Harry återvände till Olympia och blev allsvensk guldmedaljör med HIF 1928/29.
Di röe hade slagit hål på Göteborgsklubbarnas hegemoni och svarade dessutom för
hela 89 mål under säsongen. Detta gäller än idag som rekord för en allsvensk
säsong med dubbla möten.
Harry blev nu även skyttekung, 31 mål. HIF-laget blev legendariskt och blev även
första Skånelag att ta guld. Laget upprepade bedriften året efter, och ännu en
gång med Lundahl som allsvensk skyttekung.
Som fotbollsspelare
var Harry en tung center av brittisk stil, men även en stor spelfördelare och
strateg.
Han innehar 2 Allsvenska rekord: 22 äkta hat-tricks, och 50 straffmål i följd.
Harry var under och efter sin fotbollskarriär också en känd sportjournalist. Det var just journalistjobbet som gjorde att han lämnade HIF och Helsingborgsposten år 1931 och flyttade till Eskilstuna där han fick jobb som sportchef på Eskilstunakuriren. I Eskilstuna spelade han dessutom 4 säsonger i IFK Eskilstuna.Han återvände dock till HIF år 1937. Di röe hade märkligt nog åkt ur Allsvenskan året innan, Harry återvände för att samla styrkorna och få tillbaka klubben till Allsvenskan, något som lyckades. Harry ska ha sagt att banden mellan honom och HIF är röda som blod. Han ska även ha sagt: "Tvärtemot vad ordspråket säger så går förr eller senare ränderna ur, detta gäller ej gamla kära HIF".Hösten 1937 var han både allsvensk spelare, UK-sekreterare och landslagstränare.
Efter Eskilstuna-kuriren blev han sportchef på tidningen Arbetet i Malmö. I Malmö tränade han Malmö FF under några år. Många ska ha menat att det var Harry som låg bakom den storhetstid som sedan följde MFF. Kort tid före sin död 1984 intervjuades MFF-hövdingen Eric Persson i Kvällsposten. Han rankade Harry Lundahl som MFF:s genom tiderna främste tränare följd av Antonio Duran och Bob Houghton.
Harry jobbade sedan länge på GHT i Göteborg. I Göteborg fick han en gata uppkallad efter sig, Harry Lundahls väg. Som sportjournalist var Harry känd som den defensiva fotbollens fiende och det offensiva spelets banerförare.
När han på äldre dagar besökte sin hemstad Helsingborg samlade han ofta det gamla guldlaget för minnesträffar, han var också ofta uppe på Nya Kyrkogården där han gick runt och la röda rosor på gamla HIF:ares gravplatser.
Den andra mars år 1988 gick han ur tiden.
Text: Philip Frank